9F

Jag heter alice. Halkade in i en familj som heter Grudd & Johansson. Efter två år delades vi lite ojämt. Jag växte upp i en fantasivärld med min bästa vän André Gatu. När jag var liten var jag varken pojke eller flicka, jag var Alice Sprallis. Jag strosade runt på torg och gator i grovstickade strumpbyxor och fodrade kjolar, som alla barn, fast jag hade dem på huvudet. I hela mitt liv har jag gjort allting på mitt sätt. Jag har klättrat upp i det högsta trädet, fallit ner och aldrig satt min fot på en endaste gren igen. När jag var elva år, träffade jag Regan & Thomasina Young. Min engelska var som alla andras engelska, innehöll gaffel och kniv och hej och hejdå. Det var en mörk kväll hemma hos min morfar som jag fick mitt livs fråga. " Alice, would you like to visit us in USA, all by yourself?"  Jag tittade inte ens på min mamma innan jag sa Ja utan någon som helst tvekan!
Det var en vårdag med snöslask bredvid ett tåg som jag fick ett datum, den tjugofemte augusti. New York, Philadelphia & San Fransisco. När jag kom hem räknade jag att dagarna var hundranittio plus minus, flera gånger i veckan skickade jag email till R & T och berättade hur många dagar det var kvar. Dagarna gick och jag var där. På något sätt är jag kvar där litegrann hela tiden. Jag blev spådd i tarottkort för ett halvår sedan, jag fick själv välja sju kort. Spåtanten frågade mig om jag var säker, det var jag inte riktigt så jag bytte bort det sista kortet. Meningen med livet - kortet. Vi tittade efterråt att jag hade bytt bort mitt livs resa mot framgång, för jag har redan gjort den. Vet inte om jag tror på tarottkort och häxeri men jag skulle enligt henne få ett liv som alla önskar sig. Som sagt, Jag har fortsatt åka till New Jersey kringdär & till nya personer som jag har lärt känna.
Jag har varit en duktig friidrottare när jag var lite mindre, än idag frågar bekanta varför jag slutade. Om jag är helt ärlig så vet jag inte riktigt vad det var som fick mig att bli helt totalt jävla less. Jag nådde fem meter som trettonårig längdhoppare, jag sprang 8,25 på sextiometer slätt. Jag har ofta drömt mig bort till OS & VM & Paparazzis & Passerkort.

Jag går på högstadiet i klass niof och jag tycker hemskt bra om alla i våran klass och jag tycker bra om vårt småsyskon e. Idag drömmer jag fortfarande om stora saker. jag vill ta examen i Pol Mag på universitet. Helst av allt vill jag lösa problem. Fast idag är det mest VADskajaghapåmig?!?! & jävla kemiskit & liknande som upptar min hjärnkapasitet.